Hjälstaviken är med sitt rika fågelliv en av Mellansveriges förnämsta fågelsjöar. Den är därför upptagen på den sk CW-listan i våtmarkskonventionen (Convention of Wetlands) som en av 30 svenska våtmarker av internationell betydelse.
Hjälstaviken och dess närmaste omgivningar är både rik på fågelarter och antal fåglar. Totalt har minst 245 fågelarter observerats inom Hjälstavikens naturreservat och av dessa häckar 110 arter årligen.
Av häckfåglarna är 40 helt knutna till den öppna sjön, vassarna och maderna eller beroende av dess biotoper för att söka föda. Därtill rastar årligen ytterligare 55 arter i våtmarksdelen av reservatet. Bland de fåglar som kan ses eller höras i Hjälstaviken kan bl.a. nämnas rördrom, sädgås, grågås, årta, skedand, brun kärrhök, fiskgjuse m.fl. Hjälstavikens naturreservat ligger 65 km nordväst om Stockholm och 17 km öster om Enköping och är en viktig rastfågellokal för bl. många vadarfåglar, änder och gäss. Reservatet omfattar totalt 821 ha varav 676 ha är landareal. Det finns strandängar och vassområden.
Hjälstaviken är en grund, vassrik lerslättsvik med öppna vattenytor i den centrala delen. Hjälstaviken binds ihop, via Ekolsundsviken med Mälaren genom en smal kanal i söder. Viken omges av breda, delvis betade sankängar,vars bredd i några fall uppgår till 400 m. Ängarna är, om man bortser från vissa träd och buskar, helt öppna, och har en tydlig vegetationsindelning.
På de minst våta områdena finns en tuvtåtelzon med bl a vattenpilört, ängskavle och ängssvingel.En vasstarrzon avlöser den föregående och inslaget av svärdslilja ökar ju fuktigare marken blir. En zon av krypven, jättestarr och knappsäv med inslag av bl a kaveldun, vattenmärke, svalting, storigelknopp, strandklo och vattenmåra växer innanför den breda vasszonen. I de öppna vattenytorna finnruggar av säv och smalkaveldun. Beståndet av kungsängslilja har ökat från att på 60 -70- talet varit helt borta.